Martin visar upp "I love Punta del Este"- lappen i storseglet efter målgången i Brasilien.

Det blev det till slut en tredjeplats för Groupama och Martin passade på att resa hem till Göteborg för en välförtjänt semester. Idag berättar han om en seg resa till målet och avslöjar varför han älskar Punta del Este.

Välkommen hem. Hur känns det att vara tillbaks i Göteborg?
Tack, det känns bra. Under ett vanligt hamnstopp är det mycket roligt som händer på plats och det finns massor av nya saker att se och uppleva. Men ett halvår in i racet är det gott att få komma hem en stund.

Det verkar som att ni togs emot väldigt väl i Punta del Este efter att masten bröts?
Ja det var ett fantastiskt varmt mottagande och förvånansvärt mycket folk som kom och hejade på oss och tittade på båten. Det var till och med stort intresse jämfört med ett riktigt stop-over. Jag och resten av besättningen var smått rörda av all hjälp vi fick i Punta del Este.

Hur var det att segla med nödriggen den sista sträckan?
Ganska långtråkigt men det var lite nervöst att lämna hamnen med den lilla masten och det kändes som att segla med en helt annan båt. Man var lite orolig att masten skulle ramla igen och i början blåste det ganska bra. Efter ett tag lugnade vi ner oss och det gick ju ganska fort ändå. Vi var över 20 knop ett par gånger men då var jag lite småskraj för att riggen inte skulle hålla.

Kommer den nya masten fungera lika bra när den är på plats?
Ja det tror jag absolut. Det är egentligen den masten vi hade först och det är inga märkbara skillnader mellan den och den som gick sönder.

Hur känns det inför fortsättningen?
Innan masten gick av hade vi hugg på att vinna etappen och då hade det kanske bara varit fem poängen upp till Telefónica i totalställningen. Men racet är långt från över och hälften av alla poäng är kvar att plocka. Det känns fortfarande som att vi är med i racet och moralen i laget är grym. Vi har stora förväntningar på fortsättningen.

Fabian Bengtsson

PAUL TODD/Volvo Ocean Race